Ordlista & skötsel

Irisvärlden använder ofta engelska ord och uttryck när man ska beskriva och klassificera iris. "Tall bearded" betyder stora trädgårdsiris, över 70 cm höga. "Intermediates" är mellanstora iris (ibland kallade pingstiris på svenska), 40-70 cm höga. "Dwarf bearded" är dvärgiris, mellan 25-40 cm höga. Ju mindre en iris är desto tidigare tenderar den att börja blomma.

Även när det gäller blommans uppbyggnad används ofta de engelska uttrycken. "Standards" är de upprättstående kronbladen hos blomman, alltid 3 stycken. "Falls" är hängbladen som är den undre delen av blomman, också alltid 3 stycken. "Styles" är de stiftgrenar som kan ses mellan de upprättstående kronbladen. Ibland kan dessa vara mycket dekorativa, ibland är de mer diskreta.

Rhizom är benämningen på den jordstam som irisens rötter utgår ifrån. Vi säljer för närvarande endast iris med rhizomer, dvs iris germanica. Dessa trivs i väldränerad jord och behöver ett soligt och skyddat läge. En iris med rhizom ska alltid planteras ytligt och aningen upphöjt, som på en liten kulle av jord, och rötterna ska spridas ut, ner i jorden. Rhizomen måste sticka upp ungefär till hälften ovanför ytan, så att den kan bakas av solen, annars trivs inte plantan och den kommer inte att blomma. Tänk på att hålla fritt runt dina iris, så att inte ogräs eller annan växtlighet skymmer solen för mycket. Jorden bör vara genomsläpplig, gärna sandig. Skäggiris ska inte ha kvävehaltig gödsel och kraven på näring är i övrigt relativt små. Vi säljer specialanpassad irisgödsel. Ett kalktillskott är mycket bra, gärna lite krossad kalk eller benmjöl som man tillsätter på hösten. Det bästa pH-värdet för iris är ca 7 (neutralt), men de är inte så kinkiga när det gäller detta. Med ett par års mellanrum behöver irisplantorna delas för att blomma som bäst. En lämplig tidpunkt för detta är ca 4-5 veckor efter blomning.

I allmänhet är iris en frisk och oproblematisk växt. Ibland kan den få lite fula blad som då putsas bort. Knäpparlarver kan ibland äta av rhizomerna. Har man problem med detta är ett bra knep att gräva ner potatisbitar runt plantorna. De är helt enkelt godare och knäpparlarverna äter av dem istället. Gräv ner nya bitar med jämna mellanrum.

Iris planteras bäst med ca 30 cm mellan plantorna. Givetvis kan man sätta dem tätare för att få en större effekt, men då uppstår förstås också behovet av delning mycket snabbare. Nyplanterad iris behöver jämn fuktighet i början för att rötterna ska etablera sig. Därefter är det viktigt att vara försiktig med vattningen. För mycket fukt kan få rhizomerna att ruttna. Efter blomningen ska stjälkarna skäras av nere vid marken.

Vi har valt att dela in blomperioden i "Tidig", "Mellan" och "Sen". Eftersom Sverige är ett långt land är det svårt att ange exakta tidpunkter. Med den här indelningen får man en indikation på hur irisen brukar blomma och hur olika sorter kan kombineras med varandra för att uppnå önskad effekt. Notera dock att vi inte ger några garantier, eftersom så många faktorer avgör när blomningen sker.

Färgkategorier

Iris delas in i olika färgkategorier. Dessa är:

Self: Enfärgad iris med i huvudsak samma färg på både standards och falls.
Amoena: Iris med vita standards och färgade falls.
Amoena inverse: På svenska "omvänd amoena". Iris med färgade standards och vita falls.
Bicolour: Iris med olika färger på standards och falls.
Bitone: Iris med samma färg på standards och falls, men med olika nyanser. (Ej blå, som istället kallas neglecta.)
Neglecta: Bitone iris, men i blå nyanser.
Blend: Iris med två eller fler färger eller nyanser på blomman, men där gult utgör bottenfärgen.
Maculosa: På svenska "brutna färger". Iris med strimmor, fläckar eller ränder som är slumpmässigt spridda över blomman.
Distallata: Iris med vita eller mycket ljusa standards och falls med ett gult eller ljust orange område kring skägget som accentueras av tunna ränder i mörkare nyans.
Plicata: Iris med två eller ibland tre färger, men inte i samma mönster som amoena eller bicolour. Plicata har blomblad som är kantade, prickiga eller "randiga", ofta med en vit eller gul bakgrund.
Amoena-plicata: Iris som kombinerar kännetecknen från de två kategorierna.
Luminata: Variant av plicata som karaktäriseras av en minskning av färg längs kanterna på blombladen samt en ljus fläck som ramar in skägget. Följden blir att blomman ser ut att vara upplyst inifrån.
Glaciata: Blombladen saknar helt inslag av antocyaniner (blå färgpigment) och färgen hos blomman upplevs därför som renare och närmast självlysande.
Rostrata: Kallas ibland för "space-age"-iris. Blommans skägg slutar i en förlängning i form av en sporre eller ett horn eller i ett kronbladsliknande bihang i form av exempelvis en sked eller en liten boll.
Umbrata: Iris med ljus grundfärg (vit/creme), men med falls som är till största delen täckta av mörk färg.
Variegata: Iris med standards i nyanser mellan gult och koppar, samt falls i nyanser mellan rött och brunt. (Ska inte förväxlas med termen "variegerad" som syftar på bladfärg.)
Variegata-plicata: Iris som kombinerar kännetecknen från de två kategorierna.
Emma Cook: Vit iris, men med falls som har en blå kant utan plicata gener.
Debby Rairdon: Iris med färgade standards och vita falls med en kant i samma färg, ofta gult, rosa eller persika.
Exceptionella: Detta är vår egen benämning på iris som inte passar in i någon av övriga färgkategorier.

Viktigt att veta om irisens färger

Vi är noga med att använda produktbilder som visar en iris så korrekt som möjligt. Men det är inte bara datorn som kan visa annorlunda färger. Ibland kan man bli förvånad när en iris börjar blomma i den egna trädgården. Själva upplever vi t.ex. ibland att vissa irisar blir blekare än vad vi förväntat oss. Inte alla, men vissa. Iris kan nämligen ha naturliga skiftningar i nyanser, vilket kan förstärkas av skillnader i odlingsförhållanden.

Det är inte så konstigt som man kan tro och ingenting behöver vara fel med rhizomen. Färgerna på iris avgörs nämligen av en lång rad olika faktorer, som alla spelar in och påverkar färgpigmenten. Näringsstatus i jorden, pH-värde, temperatur och fuktighet är exempel på saker som inverkar. Temperatur är en mycket viktig omständighet. Varma färger (rött, gult, orange) innehåller karotenpigment som visar sig bättre i varmare väder. Kalla färger däremot (blå pigment) innehåller antocyaniner som håller bättre i kallt väder. Detta gör förstås att blommor med blandningar av dessa olika pigmentgrupper blir extra benägna att variera i ton och kulör. När en pigmentgrupp dras åt ett håll "knuffas" den andra gruppen åt motsatt håll. En kall vår ger t.ex. bättre färg på blått skägg, medan en solig och varm vår gör samma skägg betydligt blekare.

Ja, detta är bara några exempel. Så man ska inte förtvivla om en iris inte ser ut just som man hade tänkt sig. Det kan förändras! Vår vän och mentor Keith Keppel berättade en gång om när han skulle försöka färgbestämma en dvärgiris i sin trädgård i Kalifornien: "I had it growing in two different areas, and the color coded to different PAGES on my color chart, dependent upon which place the dwarf was growing!"